Jaha så i Fredags kväll åkte vi tillbaka till den alldeles för dyra campingen som vi knappt hade råd att bo på i två dagar.
Bilen hade börjat gått sämre och sämre de senaste dagarna.
Så Janne öppnade huven och insåg att förgasaren läcker bensin. Så inget mer körande för oss...
Ett "för-lite-bensin-och-luftläcka-som-inte-är-någon-fara-och-skulle-klara-sig-till-Perth-problem" blev ett "alldeles-för-mycket-bensin-så-det-blev-en-pöl-i-insuget-vilket-ska-vara-torrt-problem".

Det blev till att ringa till den enda mekanikern inom 50 mil för att fråga om de kunde hjälpa oss. De hade inte tid förrän tisdag sa de.. Jaha..
Med nya packningar och lite annat smått och gott skulle Janne kanske kunna fixa det själv, men han kan inte stå ute och plocka isär en förgasare om det kommer lite sandstormar då och då. Vilket det gör. Dessutom har vi ju tyvärr ingen tryckluft med oss heller..

Lite tur hade vi iaf att receptionen kunde fixa en plats till oss bakom och utanför campingen för 20 dollar per natt istället för 34. Så lite bättre..

I lördags ringde Janne till mekanikern och frågade om han inte kunde få stå i deras verkstad och fixa förgasaren själv, och betala för råd och platsen och så. Han sa att det säkert hade gått att ordna om han inte hade sin sista dag på söndagen.. Typiskt. Så Janne ringde nya mekanikern idag och det gick inte att ordna såklart. Och inte heller har han tid att fixa förgasaren förrän på onsdag.. Så ytterligare fler dagar fast här i mitten av "öknen".

En bra sak med att stå på den här campingen är att det är många som t ex flyger härifrån och då ger de bort saker till de andra campinggästerna. Så vi har kunnat bytt ut en av våra stolar till en mer hel och fin stol. En nästan full schampoo-flaska. (Så nu har vi tre, eftersom vi köpte en ny i Cairns innan vi åkte) och jag fick ett par nya solbrillor, och idag låg det massa grejor i köket. så vi fick lite mat och annat "bra-att-ha-grejor". Inte så illa pinkat ändå.

Vi har fått ytterligare bevis på att Aussies är väldigt trevliga och gästvänliga. Vi träffade en barnfamilj med fyra ungar igår som vi kunde få skjuts med till Kata Tjuta (The Olgas). Biljetten till parken gäller nämligen bara i tre dagar och det var sista dagen för oss igår, och vi ville gärna se Kata Tjuta också med egna ögon medan vi är här.
"We have some spare seats in the back" så de tryckte in två av sina ungar i skuffen så vi fick sitta i baksätet.
Innan de åkte vidare idag lämnade de sin adress, namn och telefonnummer till oss ifall vi kommer åka  förbi Fitzroy Crossings. De sa att vi måste komma och säga "hej" och att de kan ta oss med ut i deras båt på floden, istället för att betala 60 dollar för en tur. Vilka gästvänliga människor det finns!
Den mentaliteten är verkligen något vi måste försöka ta med oss hem, för det är inte riktigt den klassiskt svenska.

Hoppas ni har det bra där hemma.