Det händer mycket när man börjar röra på sig!

I onsdags (22 sep) bestämde vi oss för att påbörja vår lååånga resa till Alice Springs, Uluru, Darwin och Perth. Den resan är minst 900 mil.

Det var ett lite sorgligt farväl vi sa till Ian och Ben som vi bott med de senaste sex veckorna. Vi har haft många diskussioner och samtal som både har varit roliga, hemska och intressanta. Vi delade livserfarenheter och åsikter, och samtal om allt mellan himmel och jord.

Än en gång har vi fått träffa väldigt härliga människor med stor gästvänlighet.

Och som vanligt, precis när man har lärt känna människor på en plats och känner sig lite som hemma där, så måste man börja röra på sig igen.

Efter en ”hej-då-BBQ” dagen innan, mycket packning och fix och ett par kaffi så började vi köra mot nya äventyr.

Men vi kom bara så långt som 8 mil. I 80km/h hör vi ett tjutande från motorn, oljelampan tändes, Janne stampade ner kopplingen och rullade in på vägkanten.

Kamremmen hade brustit!

Allt vi kunde säga var: Aj aj aj aj. Hoppas inte motorn är helt paj!

Janne började skruva isär allting för att förenkla ifall vi behövde ringa en mekaniker. Vi fick ringa Ian och be honom om att kolla upp telefonnummer till bilaffärer runtomkring så vi kunde få tag i en ny kamrem. Jag satt vid datorn och letade telefonnummer till mekaniker, och kollade på forum efter information om att byta kamrem på vår bil.

Jag lyckades faktiskt hitta en verkstadshandbok för just vår motor, vilket Janne var väldigt glad för.

Vi hade stannat precis mittemellan två mindre samhällen, och ingen av dem hade en ny kamrem såklart, så vi fick skicka efter en rem från Cairns till Mareeba. Den skulle vara framme nästa dag.

Vi hade tur i oturen kan man säga. För det första hade vi lyckats stanna bilen på en infart (som inte användes) och vi hade gott om plats. Dessutom rakt över vägen fanns det en gård, där det bodde en mycket trevlig farmare och ett par trevliga backpackers. Så vi fick låna lite verktyg vi inte hade och vi hade någonstans att vara och folk att umgås med. Och vi fick låna deras  toa! Vilket är mycket behändigt när man är fast vid sidan av vägen i ett par dagar.

Dagen efter kunde vi få skjuts med Simon (en av ”backpackerserna”) till Mareeba. Han skulle ändå lämna in sin bil på besiktning vilket passade väldigt bra. Efter ett par timmars promenad och väntan på både bilen och posten fick vi äntligen kamremmen. Eller egentligen borde jag säga kamremmarna, eftersom Mitsubishi har varit väldigt lata när de tillverkade den här motorn. Istället för att designa om motorn har de satt dit en balansaxel, därav den andra remmen, för att motorn inte ska vibrera så förbannat.

900 kr för två remmar!

När vi äntligen kom tillbaka till bilen ser vi att den inre remmen inte är samma som vi har köpt. Som tur är, var det den och inte den yttre och dessutom såg den befintliga bra ut och vi orkade inte vänta på en ny rem, så samma åkte på igen.

Janne försökte få ihop allting, och självklart uppstår det problem. Man kan ju aldrig förvänta sig att allt ska gå smidigt och lätt. Han hade inte alla verktyg han behövde,  så vi fick ringa en ”mobile mechanic” (detta är alltså tredje dagen i ”diket”).

Efter lite om och men är kamremmen på och hon brummar igen!

Som tur var är denna motorn en ”non-interferance-engine”. Annars hade vi fått skrota bilen eller köpt en ny motor.

Satt ihop allting igen, sa hej då och tack till ”gårdsfolket” och vi kunde börja köra vidare!