På senast har vi bråkat med Acer, krånglat med en van och börjat jobba.

Vi har nu plockat zucchinis i två dagar. Det är sjukt tråkigt, grymt jobbigt för ryggen och dåligt betalt. Men det är åtminstone pengar. Den sista timmen plockandes är värst, och då har man bara stått nerböjd i ca 3 timmar. Nu i början av skörden är det bara jobb varannan dag ungefär, men bara för att måndag är en ”röd” dag (de kallar det ”public holiday” här) så ska vi jobba både lördag och söndag. Vi får se hur länge vi står ut. Vi är annars ganska trötta på Bundaberg, det finns roligare och häftigare saker att göra och se på andra ställen.

Min dator har ”gått sönder”. Så vi har hållit på och bråkat med Acer i ett par veckor nu. Deras support är verkligen sjukt dålig. I alla fall här i OZ. Jag har både ringt och mailat med dem, och de har bara gått runt mina frågor och problem och det tog dem en vecka att svara på mitt senaste mail trots att de skryter om att deras support svarar på mail inom fyra timmar. Jag vill nämligen lämna in den till en lokal återförsäljare, men efter mycket om och men tycker Acer att jag ska skicka in den till dem. Hu är det enda jag kan säga.

Vi hade nästan köpt en van. Två gånger. Vi hittade en van som vi tyckte verkade bra, och vi ville ha. Så vi tittade på den och ringde sedan ägarna och kom överens om ett pris. Problemet var bara att ägarna var på Nya Zealand och hade lämnat den till vänner som tog hand om försäljningen. De hade nämligen en köpare innan oss som hade skrivit på papprena, men det visade sig sedan att han inte hade tillräckligt med pengar så pappret som ägarna hade skrivit under i förväg hade nu hans uppgifter och underskrift. Så de var tvungna att fixa ett nytt papper och skicka det till OZ. Det tog en vecka för papprena att komma. Smarta som vi var, ville vi bara ta en andra titt innan vi köpte den eftersom det var ett par saker vi hade glömt kolla. Den startade inte ens då. Janne gjorde dessutom den sur så den gick inte att starta den dagen. Då kommer det visst fram att förgasaren var i behov av service. Dagen efter följde Wally med och tittade på den. Vi fick igång den, men med förmodat hål i avgasarröret och två ganska dåliga rostfläckar så var den inte värd sitt pris längre. Vi ville kolla upp den ordentligt så vi lämnade den till en mekaniker, och det visade sig vara ganska mycket problem. Kylaren, bränslepumpen och drivaxeln behövdes bytas plus att den behövde en ordentlig service. Så vi pratade med ägarna och vi kom fram till ett nytt pris.

Idag skulle bytet ske. Men då ringer de som har bilen oss och säger att de tycker att priset är för lågt och att de ska prata med ägarna om de verkligen är säkra på att sälja den för ”så lite”. Eftersom det har varit mycket om och men med den vanen och att den skulle kräva mycket tid och pengar tyckte vi att det var ett bra pris. Dessutom så har det verkat som om alla bara velat bli av med den. De ringde igen och sa att det priset inte är okej, att vi får bjuda mer om vi vill ha den. Det gjorde vi inte. Det roligaste med allt är att de som har hand om bilen sa att de är ägarnas vänner och att de bara vill hjälpa dem, och inte tyckte att de bara skulle ”ge bort” den. Och de sa att de kunde köpa den, laga den själva för mindre än mekanikern och sen sälja den för det dubbla vad vi bjöd. Vilka vänner. Nu är det bara för oss att leta efter en annan van. Man blir verkligen irriterad när man har hållit på fram och tillbaka med den, och när både vi och ägarna är nöjda så lägger en tredje part sig i.

Så har vi det i världens ände just nu. Hoppas ni har det bra där hemma!